misslyckad dag somsagt...... dagen börjar med att jag och saga måste åka till västerhaninge där
vi möter sampa och emil. sen åker vi runt överallt och inte gör nånting! saga måste åka hem precis när vi kommer till stan för hon hade gjort något! och då blev jag ensamt med dom där 2
idioterna! orkade inte mer och drog hem! grejen som hände va. att en person eller egentligen flera personer kan trycka ner mig så himla långt! jag tar inte åt mig från början men inerst inne gör de så ont och efter allt jag
får höra och veta vad folk säger om mig börjar jag ta åt mig och de gör ondare och ondare för varje ord jag
får höra... det syns kanske inte
på utsidan... men min insida
är krossad.... jag valde inte att få just de här livet... men i bland måste
man få låta tårarna ta
över...

but my smile is strong so I can show you that I do not is a weak person ...