fick en fråga förut om hur olyckan om min lillebror gick till. så jag tänkte berätta allt här på bloggen :) först vill jag säga att jag har seriöst världens starkaste bror och jag älskar dig mest även fast du är grymt jobbig i bland! min bror är 6 år och blev överkörd av en bil sommras... allt hände i slutet av sommaren och calle ( min lillebror) var ute på gården och lekte med sin kompis. den dagen hade vi fått nya möbler och calle och hans kompis lekte i den stora kartongen ute på gården. sedan kommer en bil men ingen ser den, bilen var för nära calle för att calle skulle kunna hinna se bilen. och bilen såg även inte calle. bilen fortsätter att köra fast väldigt långsamt. men calle var redan under bilen...han fastnade under bilen och kunde inte komma ut. inte under däcken men mellan däcken under bilen. fast köraren i bilen märker ingenting och fortsätter att köra, medans calle skrapas mot vägen under bilen. efter ett antal meter svänger bilen lite lätt och calle lyckas rulla ut.
körarens fru ser calle blodig över hela korppen på marken och bär calle till vårt hus. björn (min låssas pappa) ser calle och ringer direkt till ambulasen.
jag var dock inte hemma när händelsen hände.  jag sov över hos mickis så jag fick höra en lite bit på telefon och jag fick direkt en uppfattning om att min lillebror var död. jag fick panik och mickis mamma skjusar mig hem. när jag kommmer hem kommer sofie och lovisa och möter mig och berättar allt och jag får reda på att han lever. då hade även ambulansen och polisen åkt i väg till sjukhuset! vi lugnade ner oss sedan kom mormor. då drack vi te pratade lite försökte att inte tänka på de som hänt. jag ringde till mina närmaste vänner för att få extra stöd. jag vill tacka alla som hjälpte mig och fanns för mig de betyder hur mycket som helst för mig tack!
sen fick jag prata med mamma i telefon och mamma sa att allt var under kontroll, Calle låg på intensiven och skulle stanna där under natten.
senare mot kvällen åker sofie, jag och mormor till sjukhuset för att hälsa på calle.
jag har sjukhus skärck och klarar verkligen inte av sjukhus och skador osv.
känskan då när man är på ett sjukhus för sin lillebror var otroligt nära döden.....
när jag gick in i till calle på sjukhusen släpptes allt. tårarna sprutade ut. men att se calle gjorde mig så glad.
han kunde säga ett svagt hej när jag kom till han :')  alla hans sår som han hade gjorde mig svim färdig så jag gick ut igen.....
efter några dagar opereades han för första gången. och han blev lite bättre, han skulle senare efter någon vecka  plastikopereras  för att ta skin för att sätta på dom värsta såren som inte kunde läka, han tog skin från huvudet och satte på kinden, axeln, och på höften, där som värsta såren var. sen fick han sy lite  granna på fingrar och sånt.
sen låg han på sjukhuset o några veckor och när han kom hem hade han väntat jättelänge på att få börja i skolan men de fick han inte! han fick väntra några veckor till innan han fick börja skolan.

nu är calle helt återställt, går i skolan och har de jättebra. han har ett slags plåster på skadorna. men mår jättebra!
Calle har verkligen haft tur, jag är grymt glad över att min bror har klarat av att gå igenom den här svåra tiden.
CALLE ÄLSKLING DU HAR VERKLIGEN HAFT ÄNGLAVAKT!  
alla på sjukhuset som har tagit hand om calle, har sagt att han har haft världens änglavakt och att han har varit världen starkaste 5 åring som klarat sig igeom det här! dom tyckte att calle var så duktigt med allt så han fick 2 biobiljetter gratis av dom.. hihi visst är min bror cool ? ;)

nej men calle jag älskar dig mest all kärlek till dig bror!